Ho ho
När jag får som jag vill, så vill jag inte ha det. När jag inte får som jag vill, så vill jag ha det så jävla mycket.
Vet inte om det är på riktigt, eller om det är ett spel, och det är de jag stör mig på.
Den här gången går inte att jämnföra med de andra gångerna. Förrut har allting kommit på en gång, i en klump. Sen har klumpen blivit mindre och mindre och en dag bara poff, är den borta. Just nu bygger jag på den mer och mer för varje dag och om det någon gång blir full, så är det inte jag som har sönder den, garanterat! För om det är så, så kommer jag aldrig någonsin att hitta något att stanna kvar vid.
För mig känns det som att jag vet EXAKT vilken väg jag ska gå, jag ser den flera mil framför mig. Och när jag börjar gå så dyker saker upp, så jag blir tveksam och vill vika av, men precis som jag ska ta klivet åt sidan så kommer en vind och jag vill fortsätta framåt. JAG vill ju! VILL VILL VILL, hundra gånger om. Om jag fick styra själv, så skulle jag inte satt mig där jag sitter nu.
Men är det inte så att bara för en pytte pytte liten sak, så ska man bli superglad och hela ens dag är gjord? Så är det för mig. Sen är det tyvärr åt andra hållet också.
Nej, jag vet vad jag vill, vet att jag skulle stanna, vet att jag skulle vara lyckligast, men vet inte om det är möjligt?
Ge mig nåååågot jävla tecken bara, så jag orkar vänta!
Annars ville jag bara säga att jag älskar mitt liv, jag och Sofia har hittat våra liv nu :) <3